Tänker lite bara.

Sitter här. "hemma" i Fort Wayne. Det är så konstigt för detta är hemma nu, när man vart borta ett par nätter tänker man "Gud vad skönt det är att vara hemma igen". Fast egentligen, innerst inne så är det riktiga hemma i Sverige. Jag är ingen bra amerikan. Jag har kommit på att jag gillar att vara svensk. Fast vad vet jag? Jag skulle nog kunna tänka mig att bo i en amerikansk storstad som Chicago, jag älskar Chicago. Men att bo i lilla Fort Wayne, Indiana är inte min grej. Precis som att bo i Borås inte heller är min grej. Jag vill bo i en storstad där jag kan gå ut utan att träffa någon jag känner. Inte för att jag vill vara ensam, utan för att jag vill kunna känna att jag kan bestämma själv när jag vill träffa någon jag känner eller inte.

Haha, It doesn't make any sense.

Ibland tänker jag "Åh vad jag önskar att det kunde bli Juni nu så att jag kan åka hem".

Helt ärligt så föreställer jag mig ögonblicket när jag sitter på planet hem till Göteborg och man ska landa och man ser första skymten av Sverige där under molnen. Jag är rätt hundra på att då kommer tårarna att komma. Jag längtar tills jag åker hem, för helt ärligt har jag haft det rätt jobbigt här borta.

MEN! Jag har också fått göra så mycket roliga och häftiga saker jag aldrig kunde föreställa mig att jag, som alltid vart Lilla Felicia skulle få göra. Jag har träffat så himla fina människor. Igår pratade jag och Kerstin om hur svårt det skulle bli att åka hem i Juni och att vi inte hade klarat det utan varandra här. Det är sant. Jag har hängt så ofta vi hunnit. Nu i mars börjar mitt stora feta äventyr verkligen på riktigt. Jag ska åka till Las Vegas, Los Angeles, Grand Canyon, New Orleans, New York och Washington DC och göra massa storslagna saker!

Jag ska till Vegas med EF, som är företaget jag är här med. Det är deras årliga konferas där typ och eftersom mn värdmamma jobbar för EF får jag åka med. När vi fick veta att det skulle hållas i Vegas så sa vi typ: Tänk om vi får bo på ceasars palace då. heheh. Gissa vart vi ska bo? Ceasars Palace... Sjukt men sant. Det är såna småsaker som gör det värt att stanna här. I höstas när jag hade det som allra jobbigast och ville åka hem så sa jag till mig själv "Nu plågar du dig till Jul och sen kan du åka hem om du vill" Och nu sitter jag har och inser att jag är inte färdig här. Jag är färdig här i Juni och då åker jag hem.

Ibland tänker jag på vad alla där hemma hittar på. Blir avundsjuk när jag ser bilder från t.ex Bäckäng vs Teknis och tänker "där skulle jag vart om jag inte åkte hit". Men ärligt talat. Alla gör samma saker som de gjorde innan jag åkte och som de kommer göra när jag kommer hem. De har sina movie nights, de går på sina fester, de fikar på stan, de åker till Göteborg, de går på konsert, de går till skolan. Vad missar jag egentligen? Det enda stora jag missar egentligen är Håkans vår turné. Men herregud, jag får väl helt enkelt bara hoppas på att han kommer och spelar på Peace and Love eller Way out west och då kommer det inte göra något om jag missar hans turné längre.

Det är inte jag missar nått, det är alla andra. (No offense).

Jag behöver bara ta mig igenom januari och februari och sen kommer mars, april och maj gå så läskigt fort och tillslut när juni nästan precis har börjat ser jag Sverige under molnen igen.

Faan Vilken Insikt du har... Fantastikt ! Du har ett sätt att Skriva på som är Jätteintressant, och du har ju Rätt... Tiden kommer att gå Jättefort tills Vi kommer & Det är dags att Flyga Hem... Puuuussss.... (Kan inte du Kolla Vilket Flashigt Hotel som Ligger närmast ert Område i Fort Wayne) Pappi !!!