Så sjukt konstigt

Nu är det bara lite mer än två veckor tills jag lämnar landet. TVÅ VECKOR? Två veckor går så äckligt fort.
det r kanske nu man borde bli nervös på riktigt? Men nej, jag är inte nervös. Innan när det var ungefär mellan 2-1 månad kvar DÅ var jag lite smånervös. Men nu är jag mer nervös på ett sätt som man ska vara nervös på.

Fast nervös är nog fel ord, jag är mer... Jag vet inte. Det är väldigt svårt att beskriva känslan. Nervös på ett roligt sätt? Nej, jag vet inte vad man ska kalla det faktiskt. Men nu är jag mest sugen på att komma iväg! Jag orkar inte vänta längre. Jag har faktikst väntat sedan i Augusti på att komma iväg, och så är det bara två irriterande veckor kvar!

Jag försöker planera varje dag nu så att tiden ska gå fortare. Jag hatar nämligen att inte göra någonting och jag hatar när man inte planerar. Aja, innan jag vet ordet av det så kommer de två veckorna ha gått så det är verkligen dags att fixa det sista nu.

Presenten till värdfamiljen blev klar idag, sånär på en liten grej som ska fixas. Packningslistan är nästan fulländad och jag väntar iaf till nästa vecka innan jag börjar packa. USA-albumet går åt helvete då min kreavitet ligger på minus fem miljoner MEN det SKA vara KLART när jag anländer till Indiana. Sen är det lite praktiska saker som ska fixas nu, bl.a ska jag hämta ut ett paket, fundera på hur jag ska lämna in min skoldator, sortera alla papper, städa och packa upp det sista ur flyttlådorna på mitt rum, försöka träffa så många som möjligt och OM jag hinner så kanske jag njuter lite av de sista svenska sommarlovsveckorna. 
 
   

Så mycket man måste gör men så lite tid kvar :(