kan man verkligen lungt säga! Höll på att dö en stund!
okej, jag kanske överdriver liiite, men attans vad panikslagen jag var ett tag.

Allt började då i fredagskväll/natt. Emmouh var hemma hos mig och vi glodde lite kul filmer. Bestämde mig för att fixa det sista på visumansökan eftersom att jag och mamma skulle dra upp till stockholm morgonen efter.
Då visar det sig att idioterna på expert där jag tog visumbilderna har klantat sig rejält! Bilden var fan sne och skit! Aja, bestämde mig för att ta en ny bild uppe i sthlm och fixa klart det sista på hotellet.

Men då dök nästa skit upp! Det enda jag inte kunde fixa själv var inbetalningen till banken så det bad jag min mor fixa. "Läs igenom pappret från EF två gånger så att det blir rätt nu!" Funkade detta? Nej. Självklart stod det inget namn och det fanns ingen stämpel på pappret heller! GREAT!

Så, på lördagmorgon åkte jag och mamma till mormor och Uffe för lite hjälp eller vad man ska kalla det.
Jag och Uffe åkte till expert och förklarade läget. Det slutade med att jag stod asförbannad med tårar utmed kinderna (Gråter nästan bara när jag är arg, och då är jag riiiktigt arg). Så vi sprang vidare till Torins foto istället, där en snäll dam hjälpte oss och bilderna blev helt korrekta.

Sedan var det bara inbetalningen då. Detta kunde som tur var lösas genom att Uffe ringde någon han kände som jobbar på banken och vi kunde få möta upp någon där som kunde fixa inbetalningskvittot åt oss. Inte dåligt på en lördag!
Jag och mamma kom tillslut iväg, lite senare än planerat dock men whatever.

Så nu imorses vid tio i nio ställde jag mig i kön till ambassaden. Det gick fort och jag var helt färdig redan vid halv elva. Hade räknat med att det skulle ta jättelång tid. haha.
Och nu är jag hemma igen och taggar att planera sönder allt den sista månaden här i sverige!
GRYYYYMT!

bjuder på en sthlm-bild tagen en annan gång i sthlm. Typ förra påsken.