Nu är det typ tre månader och två veckor kvar tills jag åker. Vilket känns väldigt konstig.

Jag måste erkänna att jag är livrädd!
Livrädd för allt.
Den där ångestladdande känslan varierar hela tiden och ja har nog varit livrädd för allt man kan vara livrädd för.
Och nej, jag missbrukar inte ordet "Livrädd". Men det finns inget annat sätt på att beskriva den känslan, för jag blir verkligen just "Livrädd"!
Att kalla det ångest är fel, för ångest är en mycket mer djupt sittande känsla (Tro mig, jag är expert på ångest).
Och som tur är den livrädda känslan mycket enklare och ytligare, vilket gör att jag glömmer den ganska snabbt.
Som sagt så varierar ju VAD problemet är.
Just idag är det ett oroande och ganska känsligt ämne - Förändring...

Jag är nog rädd för att bli vuxen. Sedan det verkligen gick in att jag faktiskt ska iväg nu har jag också fått acceptera det faktum att jag kommer att bli vuxen rätt så snart, vilket skrämmer mig lite.
I höstas hade jag en tvivel period. Jag tvivlade på om linjen jag valt på gymnasiet var rätt, men insåg rätt fort att det nog berodde lite på att det kändes konstigt att inte min bästa vän Emmouh gick i samma klass och att vi bara träffades två minuter om dagen ungefär.
Under samma period kom också USA tvivlet.
Jag funderade på om det var rätt för mig och om jag skulle klara av en sån grej på egen hand?
Var och varannan människa berättade för mig hur kul allt skulle bli och hur modig jag var som vågade göra en sån här grej.
Men jag undrade och undrar fortfarande hur dem kan vara så säkra på att allt kommer att bli en dans på rosor och hur dem kunde vara så säkra på att jag var så modig? Jag tivlade på mitt beslut helt enkelt.

Men nu  i efterhand tror jag att tvivlet mest beror på att det var en period när absolut ingenting hände, allt stod nästan stilla. Sen kom julen och allt efter det och tivlandet började gå över så smått.
Fast det gick över så är det inte förren nu när jag fick min värdfamilj jag faktikst börjar bli riktigt sugen på USA! Just idag så längtar vartenda litet fiber i min kropp efter att få lämna tråk-sverige och bara komma iväg.

Tre månader och två veckor kvar, och mycket kan hända.