Hur gick det med engelskan nu då?

Mest av allt kommer jag att sakna att prata engelska så mycket!

Det är ju så roligt, speciellt nu när man blivit mycket bättre på engelska också. Jag är dock lite rädd för att komma hem och att folk ska bli besvikna.

Det är så många som förväntar sig att engelskan är perfekt nu. Många tror att engelskan ska komma lika enkelt som svenskan och visst, engelskan kommer lätt numera. Det kommer naturligt. Men svenskan kommer alltid att komma enklare än engelskan och vilket annat språk man än talar.

Jag tror inte på dem som säger att dem tänker på engelska hela tiden. Jag tänker absolut inte på engelska hela tiden och mina utbytesvänner tänker inte heller på engelska hela tiden. När jag pratar med folk och när jag lyssnar så blir det ofta att man tänker på engelska, men när man är tyst och inte gör något speciellt (åka bil och lyssna på musik till exempel) då är tankarna på 90% svenska.

Och ja, jag har drömt på engelska. Oftast är det att jag pratar engelska eller att någon pratar engelska med mig. Jag drömmer inte på engelska varje natt, men det händer då och då (av de få drömmarna man kommer ihåg när man vaknar vill säga). Först gången jag drömde på engelska var i oktober tror jag. Då hade min värsta släng av hemlängtan gått över och jag kände mig mer hemma. Då drömde jag på engelska första gången och jag minns att jag väckte mig själv av att jag faktiskt pratade engelska i sömnen. Det var rätt så asballt!

Jag är så rädd att tappa engelskan nu när jag åker hem, så jag tänker minsann försöka keep up så gott som möjligt!

och bara för att så bjuder jag på en bild på mig själv i full

jockey-mundering från när vi var på Kentucky Derby Museeum at

Church Hill Downs last weekend.