Hemma och allt sånt
HÄR hittar man mig nu!
Jag är hemma och låter USA-bloggen finnas kvar men ligger ganska så jättelågt med uppdatering här.
Puss och kram och USA-bloggen ligger mig alltid nära hjärtat!
It's over...
Too many emotions at the same time makes me feel... empty.
Är det normalt eller?
Ja, jag har verkligen alla sorters känslor going just nu. Helt galet!
Imorgon lämnar jag Amerika. Inte för gott, men för ett tag.
Jag förstår inte att året har gått så fort. Jag trodde verkligen inte att denna dagen skulle komma.
Vid juletider var jag beredd på att åka hem (det kan vi ta i ett annat inlägg) och trodde aldrig jag skulle klara mig hela vägen hit.
Men det gjorde jag.
Jag tänker skriva ihop någon slags sammanfattaning av mitt år, men det får bli när jag kommit hem. Jag har vart så sjukt busy the last couple of days så jag har inte haft tid.
Anyway, Imorgon åker jag hem.
På torsdag morgon ser jag Göteborg under molnen.
Last day!
Har endast några få timmar kvar i amerikatt.
Idag har jag haft min sista skoldag.
Ätit avskedslunch at Casa's med fint folk.
Och gjort nödvändiga saker som att stänga mitt bankkonto, skicka hem vinterkläder och dylikt.
Bankbesök i den 35 gradiga värmen.
Och skicka hem en fet låda! (som förövrigt gick på cirka 86 dollar...)
Packar sönder!
"see you"
Så sa jag till min värdfar innan jag fick upp för trappan och till mitt rum för att gå och lägga mig.
Att vakna i morses och veta att det var sista dagen jag spenderade med min värdpappa, John var svårt.
Trots det har jag låtsats att det varit en normal dag idag, precis som vilken söndag som helst.
John jobbar alltså out of town och är inte hemma på veckorna. Så i morgon åker han iväg för att jobba igen och det betyder att idag var vår sista dag tillsammans.
Så nu ikväll har det vart kramar och tårar och minnen och allt där i mellan. Jag vet att det inte är sista gången vi ses, så jag sa helt enkelt att vi inte säger goodbye, vi säger see you istället.
Bild från när jag, John och Cindy åkte till Middlebury yesterday.
Ciao Bella!
Jag tog ett farväl av min Italienska vän Sara Magni.
Lite mat at Buffalo Wild Wings, lite secondhand shopping, drygade lite inne på Marshalls och köpte frukt at Wal-mart. Fin kväll.
Nu ska jag sova gott.
Hur gick det med engelskan nu då?
Mest av allt kommer jag att sakna att prata engelska så mycket!
Det är ju så roligt, speciellt nu när man blivit mycket bättre på engelska också. Jag är dock lite rädd för att komma hem och att folk ska bli besvikna.
Det är så många som förväntar sig att engelskan är perfekt nu. Många tror att engelskan ska komma lika enkelt som svenskan och visst, engelskan kommer lätt numera. Det kommer naturligt. Men svenskan kommer alltid att komma enklare än engelskan och vilket annat språk man än talar.
Jag tror inte på dem som säger att dem tänker på engelska hela tiden. Jag tänker absolut inte på engelska hela tiden och mina utbytesvänner tänker inte heller på engelska hela tiden. När jag pratar med folk och när jag lyssnar så blir det ofta att man tänker på engelska, men när man är tyst och inte gör något speciellt (åka bil och lyssna på musik till exempel) då är tankarna på 90% svenska.
Och ja, jag har drömt på engelska. Oftast är det att jag pratar engelska eller att någon pratar engelska med mig. Jag drömmer inte på engelska varje natt, men det händer då och då (av de få drömmarna man kommer ihåg när man vaknar vill säga). Först gången jag drömde på engelska var i oktober tror jag. Då hade min värsta släng av hemlängtan gått över och jag kände mig mer hemma. Då drömde jag på engelska första gången och jag minns att jag väckte mig själv av att jag faktiskt pratade engelska i sömnen. Det var rätt så asballt!
Jag är så rädd att tappa engelskan nu när jag åker hem, så jag tänker minsann försöka keep up så gott som möjligt!
och bara för att så bjuder jag på en bild på mig själv i full
jockey-mundering från när vi var på Kentucky Derby Museeum at
Church Hill Downs last weekend.
tvåtusenelvas första sommarnatt.
Klockan är midnatt den första juni. Årets första sommarnatt.
Jag lyssnar på Lars Winnerbäck och mår bra.
Jag kan såklart inte låta bli att förundras av de fina texterna.
Idag började jag packa. Det tog mig från klockan halv fem till klockan tio. Med en halvtimmes prat-paus med min coordinator och min tyska vän Julia.
Om mindre än en vecka står jag på flygplatsen med biljetterna redo (trots att EF inte har skickat dem än!) att bege mig mot mitt saknade Sverige igen.
Jag förstår inte.
Förstår ni?
